brandstichter

mannelijk (de)/'brɑntstɪxtər/

Betekenis

zelfstandig naamwoord
  1. iemand die expres brand veroorzaakt
    De brandstichters werden opgepakt en meegenomen naar het politiebureau.

Etymologie

* van brandstichten

Vertalingen

Engelsarsonist
Fransincendiaire
DuitsBrandstifter
Spaansincendiario